Kulturminister Parisa Liljestrands invigningstal på Göteborgs filmfestival kritiseras hårt som det sämsta någonsin, där hon buades ut för sin nyliberala uppläxning och brist på vision för filmkonsten. Artikeln menar att talet var en medveten provokation, en del av en "20-80"-strategi som syftar till att provocera en minoritet och sedan kalla dem en bortskämd elit, vilket exemplifieras av Susanna Silfverskiölds tweet. Strategin kopplas till Johan Jakobsson och Tidöavtalet, där regeringen medvetet skapar utspel för att få "spinn" och framställa kritiker som en elit. Regeringens kulturpolitik kritiseras vidare för att, under förevändning att bekämpa brott i studieförbunden, riva ner den svenska kulturinfrastrukturen och begränsa tillgången till kultur för allmänheten. Författaren menar att den nuvarande kulturpolitiken är en elitistisk fantasi som syftar till att göra kulturutövande till en hobby för de urbana och välbemedlade, snarare än att stärka svensk film eller kulturliv i stort.