Artikeln kritiserar hur Coronakrisen har lett till en ökad Moralism och krav på Konformitet i samhället, där avvikande beteenden och Minoritetskulturer skuldbeläggs. Författaren belyser hur "nödvändiga begränsningar" under pandemin används som en ursäkt för att släppa lös en inre moralist, vilket historiskt sett har använts för att begränsa subversiva yttringar och minoriteters livsrum. Texten drar paralleller till tidigare händelser där hälsoskäl (som HIV-prevention eller brandrisk) har använts för att motivera inskränkningar av mötesplatser och friheter för marginaliserade grupper. Artikeln argumenterar att samhället strävar efter en "Normalitetens guldålder" där majoritetens ideal (vit, heterosexuell medelklass) förtrycker avvikande viljor och lustar, vilket leder till en selektion och exkludering av "B-lag". Avslutningsvis pekar författaren på hur denna normativa anda, exemplifierad av regler som att sortera vänner i Belgien, förstärker existerande fördomar och marginaliserar de redan utsatta.