Jens Christian Brandt recenserar Louise Glücks diktsamling ”Trofast och ädel natt”, översatt av Stewe Claeson, och beskriver den som förunderligt vacker och förtätad med potential att bli en framtida klassiker. Glück, Nobelpristagare, använder en unik stil som lånar element från prosan och kriminalromanen, presenterad som en monolog av en engelsk bildkonstnär. diktsamlingen utforskar teman som minnen, identitet och förhållandet mellan författare och karaktär genom en komplex berättarstruktur där Glück själv kortvarigt framträder. Recensenten noterar att samlingen kan ses som ett ceremoniellt avsked till motiv och bilder från förra seklet, med en hypnotisk långsamhet och suggestion. Trots en viss skillnad i ton jämfört med originalet, hyllas Stewe Claesons översättning för att förstärka dikternas särart och jämförs med de bästa svenska tolkningarna av Eliot eller Pound.