Artikeln kritiserar starkt Fredrik Reinfeldts frånvaro vid minnesceremonierna för terrordåden i Norge, både året efter attackerna och på årsdagen. Reinfeldts val att prioritera semester i Turkiet och att endast skicka kondoleanser via brev framställs som en brist på ledarskap och empati, i kontrast till Norges statsminister Jens Stoltenberg och kung Harald. Författaren menar att Reinfeldts agerande är pinsamt för Sverige och drar paralleller till Göran Perssons hantering av tsunamikatastrofen 2004, där båda statsministrarna misslyckades med att agera som landsfäder i emotionella kriser. Regeringens representation vid minnesgudstjänsten i Stockholm av Birgitta Ohlsson och Maria Larsson anses otillräcklig, och Reinfeldt kritiseras för att inte ens närvara vid en svensk ceremoni. Annika Beijbom, redaktör och tidigare folkpartist, argumenterar att en statsminister alltid är i tjänst och har en skyldighet att företräda nationen under nationella trauman, oavsett personliga omständigheter.