Artikeln argumenterar för att endast staten kan leverera Storskalig infrastruktur som Kärnkraft, vilket bekräftas av Regeringens behov av att garantera lån på 300 miljarder SEK för nya reaktorer. Debatten om Kärnkraft i Sverige präglas av historiska händelser som Tjernobyl-haveriet och Kärnkraftsomröstningen 1980, vilket syns i Miljöpartiets "röda linje" mot ny kärnkraft. Författaren kritiserar Tidö-Regeringen och oppositionen för att förvandla klimat- och energifrågor till Identitetspolitik och uppmanar till att släppa Kulturkriget. En klok energimix föreslås, bestående av omedelbar utbyggnad av förnybar energi (Sol, vind), förbättrad Energilagring, öppning för Kärnkraft för planerbarhet, samt fokus på Hushållning för att minska utsläpp. Det betonas att om oppositionen ska acceptera Kärnkraftsinvesteringar, bör de ställa krav på att avkastningen tillfaller medborgarna som bär riskerna och kostnaderna.