Artikeln kritiserar de låga virkespriserna för skogsägare, särskilt i Norra Sverige, och menar att det inte finns en koppling mellan antalet virkesköpande organisationer och prisnivån. Stora skogsägare som SCA, Holmen Skog och Sveaskog pekas ut som bidragande orsaker till prisdumpningen genom sina omfattande egna skogsinnehav. Författaren belyser bristen på mångfald bland ägarna till sågverk och massafabriker, och menar att de få industriaktörerna har en omvänd strategi jämfört med skogsägarna. Skepticism uttrycks mot skogsägarföreningarnas strategiska förmåga att hålla uppe virkespriserna, trots vissa positiva samarbeten som Norra Skogs med Metsä i Husum. Artikeln varnar för att marknadsuppdelning mellan aktörer som Norra Skogsägarna och Mellanskog kan leda till granskning från konkurrensverket.