Artikeln analyserar en dokumentärfilm om Kent Ekeroth och dess begränsade effekt på Sverigedemokraternas väljarbas, som snarare stärkte deras upplevda Utanförskap. Kritik mot SD blandas ofta med Klassförakt från medelklassen, vilket författaren menar är kontraproduktivt och felaktigt. SD:s väljarkår beskrivs som en stor andel lågutbildade unga män, boende på landsbygden, arbetare och LO-medlemmar, som är skeptiska mot media och etablissemanget. Författaren argumenterar för att man istället för att fokusera på Rasism inom SD bör förklara att fattigdom och nedskärningar inte beror på Invandring, utan är Klassfrågor som SD avleder uppmärksamheten från. Artikeln uttrycker oro över att nästan var tionde svensk, inklusive många arbetare, väljer ett "fascistiskt parti" framför Arbetarrörelsens partier, och uppmanar till en förändrad strategi.