Artikeln ifrågasätter bilden av 1960-talets Stockholm som en tryggare plats, baserat på Lotta Larssons uppväxtminnen. Livsförhållandena beskrivs som enklare, med brist på moderna bekvämligheter som dusch, hiss och tvättmaskin. Säkerheten var låg på grund av "småflicksmorden" i bland annat Vitabergsparken, farlig trafik och förekomsten av både "fullgubbar" och narkomaner på platser som Mariatorget. Barn levde under strikta regler och riskerade fysisk bestraffning från vuxna utanför familjen.