Artikeln utforskar begreppet 'subjekt' och dess etymologiska betydelse som 'underkastad' eller 'undersåte', i kontrast till den traditionella filosofiska synen på subjektet som 'herre'. Den argumenterar för att människan, eller subjektet, har genomgått flera 'deterritorialiseringar' (Kopernikus, Marx, Freud) som har flyttat den från centrum och därmed undergrävt dess herravälde. Författaren föreslår att subjektet ständigt utnyttjas av olika krafter som evolutionen, gener, historia, virus, språk och andra subjekt, vilket gör det till ett evigt offer. ressentiment, definierat som känslor som avund, bitterhet och depression, presenteras som den utmärkande egenskapen hos subjektet, en rimlig reaktion på dess ständiga underläge och maktlöshet. Artikeln drar slutsatser om hur detta perspektiv kan omvärdera liberalismens egoism, subjektets klagande som dess primära funktionssätt, och idén om den fria viljan som kopplad till maktlöshet.