Sydkorea står inför en allvarlig demografisk kris med världens lägsta fertilitetsgrad, vilket tvingar regeringen att satsa på att bli ett mångkulturellt land genom ökad arbetskraftsinvandring. Landet ökar kvoterna för utländsk arbetskraft, särskilt för så kallade "3D-jobb", och underlättar för vissa att få permanent uppehållstillstånd och bjuda över familjer, som ett svar på bristen på arbetskraft och den sjunkande befolkningen. Trots regeringens ambitioner och framgångsrika integrationsprojekt i städer som Ansan, möter Sydkorea utmaningar med integrationen på grund av en stark homogenitetsidé och avsaknaden av en diskrimineringslag. Konflikter som den olösta moskéstriden i Daegu, där grannar protesterade med anti-muslimska kampanjer, och president Yoon Suk Yeols erkännande av att samhällets uppfattningar inte har förändrats, belyser motståndet mot verklig mångkultur och att landets politik snarare liknar assimilering. Experter menar att koreanerna har en pragmatisk syn på arbetskraftsinvandring för nationens bästa, men är eniga om att inte ta emot flyktingar, med undantag för nordkoreanska avhoppare som behandlas som medborgare.