Artikeln av Dick Harrison undersöker den folkliga föreställningen om att giriga norrmän var ansvariga för digerdödens spridning i Norden. Det första kända pestutbrottet i Norden ägde rum i Norge 1349, följt av Danmark och Sverige 1350. Två isländska skildringar beskriver pestens ankomst: 'Lagmannens annal' av prästen Einar Haflidason och 'Gottskalks annal'. Einar Haflidason baserade sin redogörelse på vittnesmål från landsman som återvänt från Norge, inklusive biskoparna Orm av Holar och Gyrd Ivarsson av Skalholt.