Artikeln introducerar en mental modell av en intern "revisor" (Jim) som bedömer aktiviteter baserat på ansträngning och belöning, och "beskattar" dem som upplevs ha låg avkastning, vilket leder till prokrastinering. Fyra huvudkategorier av prokrastinering identifieras: att uppgiften är för obehaglig, bristande tro på att uppgiften kommer att lyckas, att resultatet inte kommer att spela någon roll, och att tidslinjen för belöning är för lång. Författaren föreslår olika strategier för att minska "skatten" på aktiviteter, inklusive att göra uppgiften mer behaglig, göra det obehagligare att inte göra den, samarbeta med andra, bryta ner uppgifter i mindre delar, och vara ärlig om sina motivationer. Artikeln nämner också att det ibland är bäst att acceptera att Jim har rätt och byta fokus till en annan uppgift, samt kortfattat berör drogers potentiella inverkan på prokrastinering.