Artikeln ifrågasätter konceptet "Antropocen" som en egen geologisk epok, och menar att mänsklig civilisation snarare är en händelse än en epok på geologiska tidsskalor. Den belyser den enorma skillnaden mellan mänskliga och geologiska tidsskalor, där även omfattande mänsklig påverkan som koldioxidutsläpp och förändringar i kvävecykeln är försumbara i det långa loppet. Författaren argumenterar att mycket lite av mänsklighetens verk kommer att överleva tidens tand, och jämför det med hur bergskedjor vittrar bort och hur lite geologiska spår dinosaurier lämnade efter sig trots deras miljontals år långa dominans. Artikeln kritiserar idén om Antropocen som ett uttryck för mänsklighetens överdrivna självbild och antropocentrism, då planeten snabbt kommer att förstöra eller dölja våra skapelser.