Artikeln kritiserar den förenklade "fienden till min fiende"-politiken, särskilt inom vänstern, med Julian Assange-fallet som utgångspunkt. Den belyser hur denna binära syn leder till att man stöder individer, trots allvarliga anklagelser, enbart för att de är motståndare till USA. Exempel som George Galloway och andra extrema åsikter används för att visa hur allt definieras i relation till USA eller imperialism, vilket leder till en brist på nyans och en svartvit världsbild. Författaren varnar för att denna typ av politik underminerar genuin solidaritet och kan leda till undertryckande av oliktänkande, samt dess inflytande i vänsterkretsar och fackföreningar.