Artikeln belyser den historiska användningen av vuxenadoption bland homosexuella par i USA som ett juridiskt verktyg för att säkra rättigheter och förmåner i avsaknad av samkönade äktenskap. Exemplet med Walter Naegle och Bayard Rustin illustrerar hur adoption möjliggjorde arvsrätt och besöksrättigheter på sjukhus, trots de sociala och juridiska konstigheterna. Praktiken med vuxenadoption tog fart under 1970- och 80-talen, driven av utbredd diskriminering och AIDS-krisen, och var ofta det enda tillgängliga alternativet för att skapa juridiska band. Med legaliseringen av samkönade äktenskap genom Obergefell v. Hodges har vuxenadoptioner blivit föråldrade, men skapar nya juridiska utmaningar, inklusive risken för incestanklagelser i vissa stater om adoptionerna inte upphävs. Artikeln presenterar flera par, som Sergio Cervetti och Kenneth Rinker, som använde adoption men senare fick sina adoptioner upphävda för att kunna gifta sig, vilket markerar en betydande samhällsförändring.