Walter Benjamin betraktade drogupplevelser, som de med hasch, primärt som material för kritisk tolkning och filosofisk undersökning, snarare än för deras egen skull. Han genomförde kontrollerade drogsessioner under sju år, noggrant dokumenterade i "protokoll", med avsikt att skriva en stor bok om droganvändningens filosofiska och psykologiska implikationer, ett projekt som förblev oavslutat. Benjamins verk, inklusive den postumt utgivna "On hashish", kännetecknas av en originell och radikal inställning till språk, filosofi och konst, vilket etablerade honom som en central figur inom modernismen. artikeln belyser Benjamins tidiga liv i Berlin, hans akademiska strävanden och hans komplexa relation till judendomen och vännen Gershom Scholem, vilket ger kontext till hans intellektuella utveckling. Hans unika kritiska stil, som ofta suddade ut gränsen mellan kritik och konst, formades av de omvälvningar som präglade hans samtid (1914-1940).