Artikeln kritiserar "trickle-down economics" som en skadlig ekonomisk myt som har misslyckats med att gynna de flesta människor, med stöd från institutioner som OECD och IMF. Den argumenterar att pengar som ges till låginkomsttagare har en betydligt högre ekonomisk multiplikatoreffekt (t.ex. $1.21 per dollar) jämfört med pengar till höginkomsttagare (t.ex. 39 cent per dollar), vilket innebär att stora bonusar till Wall Street förhindrar skapandet av nationell förmögenhet. Fenomenet förklaras med "marginal propensity to consume" och "money velocity", där pengar i händerna på låginkomsttagare spenderas snabbt och stimulerar ekonomin, medan pengar hos rika ofta ligger stilla. Program som matkuponger (SNAP) exemplifierar den snabba penningomsättningen och höga ekonomiska effekten, och forskning tyder på att omfördelning via skatte- och transfereringsprogram skapar en stabilare ekonomi.