Artikeln kritiserar att nazister återigen marscherar på gatorna i städer som Stockholm och Salem, och kopplar detta till en selektiv uppfattning om "trygghet" där vissa grupper tillåts uttrycka hat obehindrat. Författaren drar en parallell mellan gatufascism och Sverigedemokraternas parlamentariska makt, och menar att fascismens politiska vision nu får stöd under regeringsbeskydd. Texten belyser våld mot icke-vita personer, exemplifierat av migrationsministerns sons medlemskap i Aktivklubb, och ifrågasätter mediernas selektiva anonymisering av politikerbarn jämfört med uthängning av Palestinaaktivister. Artikeln kritiserar Tidöavtalet och regeringens politik för att stärka våldsamma nazistgrupper och uppmanar till fortsatt motstånd mot fascism, både på gatan och mot de som sitter i regeringen.