Artikeln argumenterar mot att uteslutna och avhoppade vänsterpartister bildar nya partier. Istället föreslås att de engagerar sig i och bygger olika typer av folk- och proteströrelser, såsom för human kriminalpolitik, avprivatisering av offentlig sektor, antirasism och feminism. Författaren menar att parlamentariskt arbete ensamt inte kan stoppa högern och högerextremismen, utan kräver massrörelser. Kritik riktas mot Vänsterpartiets fokus på parlamentariska poster, vilket leder till att avhoppare missar vikten av sociala rörelser. Samtidigt betonas att sociala rörelser behöver alliera sig med parlamentariska krafter för att uppnå förändring.