Under senMedeltiden i Sverige var närmare hundra av årets dagar helgdagar, men det exakta antalet varierade mellan olika stift. kristendomens införande på 1100-talet medförde en ny kalender och ett nytt sätt att fira helgdagar, vilket var en utmaning att anpassa sig till. helgdagarna var direkt knutna till den Katolska kyrkan och delades in i 'festa chori' (för präster och klosterfolk) och 'festa fori' (för allmogen, då arbete skulle vila och mässa besökas). Påsktiden, pingst, jul, mariadagar och apostladagar var allmänna helgdagar i samtliga stift, men många helgondagar och andra specifika dagar tillkom regionalt. Enligt exempel från Uppsala stift år 1514 var det totalt 110 helgdagar (inklusive söndagar) av 'festa fori'-karaktär, vilket innebar att nästan en tredjedel av året var helgdagar även för bönder och borgare.