Artikeln undersöker den grundläggande frågan om varför dedikerade spelkonsoler existerar, utlöst av tillkännagivandet av Nintendo 2DS. Den använder Atari VCS (2600) som exempel och förklarar hur dess ingenjörer använde specialiserad hårdvara för att uppnå grafiska funktioner som skulle ha varit oöverkomligt dyra för en allmän PC 1977 på grund av RAM-kostnader. Super Nintendo Entertainment System (SNES) lyfts fRAM som ett annat exempel där specialiserad hårdvara hanterade komplexa rörelsebaserade grafiker som en PC från 1991 med VGA-kort hade svårt att matcha, trots att PC:n var mer kraftfull. Artikeln ifrågasätter slutligen den fortsatta relevansen av dedikerad konsolhårdvara, särskilt för 2D-grafik, med tanke på moderna enheter som iPhones med högupplösta skärmar. Den föreslår att fokus bör ligga på att designa bra spel snarare än anpassad hårdvara, om inte hårdvaran är avgörande för upplevelsen.