Artikeln analyserar varför berättare ljuger, med utgångspunkt i Mike Daiseys avslöjande och Jonathan Gottschalls argument att berättandets bedrägerier härstammar från djupt mänskliga behov. Gottschall menar att det mänskliga sinnet ogillar osäkerhet och slumpmässighet, och att berättelser används för att skapa mening och ordning i livet. Berättande är en fundamental del av mänsklig interaktion, från vardagliga samtal till att dela personliga upplevelser med nära och kära. Författaren kritiserar Daisey inte främst för hans lögner om Kina, utan för att han ljög om berättandets natur och förväntade sig att hans påståenden skulle accepteras som journalistik under förevändning av 'Dramatic license'. Daisey visade förakt för berättandets subtila, samtyckande gränser och krävde att alla berättelser skulle betraktas som lika osanna som hans egna.