Artikeln hävdar att det är oundvikligt att gifta sig med "fel" person, drivet av bristande självinsikt, orealistiska romantiska ideal och en omedveten önskan att återskapa bekanta (ofta problematiska) barndomsdynamiker. Historiskt har äktenskap gått från pragmatiska "förnuftsäktenskap" till instinktdrivna "känslomässiga äktenskap", där ingen av modellerna garanterar lycka eller förståelse. Författaren menar att det moderna romantiska idealet om att hitta en perfekt själsfrände lägger ett orimligt tryck på äktenskapet, vilket leder till besvikelse och tron att ens imperfekta förhållande är onormalt. Istället för att söka en perfekt partner föreslår artikeln att man anammar en "pessimistisk" filosofi som erkänner mänskliga brister och oundviklig frustration i relationer. Sann kompatibilitet är en prestation som byggs genom att generöst tolerera skillnader och vara skicklig på att hantera oenigheter, snarare än ett förhandsvillkor baserat på en illusorisk perfekt matchning.