Den första delen av texten, skriven av Behrang Behdjou, uppmärksammar barnfattigdom och försummelse i Akalla, och ifrågasätter bilden av att sådana problem inte existerar i Sverige. Behdjou ger exempel på barn som lider av kyla och bristande omvårdnad, där föräldrarnas egna svårigheter eller ekonomiska situation bidrar till barnens utsatthet. Den andra delen är ett kåseri av Ove Saverman som humoristiskt analyserar skillnaderna mellan tidsoptimister och tidspessimister. Saverman beskriver hur tidsoptimister ständigt underskattar den tid som krävs för vardagliga sysslor och oförutsedda händelser, vilket leder till att de alltid kommer för sent. I kontrast till detta planerar tidspessimister med god marginal för att säkerställa att de alltid kommer i tid, även om det innebär att de får vänta.