Artikeln beskriver framväxten av den post-autonoma rörelsen i Tyskland, med ursprung i en hetsig debatt 1991 om vänsterns organisationsformer. Debatten, känd som Heinz Schenk-debatten, kritiserade de autonomas livsstilism och förespråkade en mer öppen och vardagsnära vänster som engagerade sig i bredare politiska frågor. Denna diskussion ledde till bildandet av nya organisationer, som Interventionistische Linke, vilka mobiliserade för massprotester och bedrev lokalt arbete kring frågor som antifascism och feminism. Rörelsen, som verkar under devisen ”vi säger vad vi gör och vi gör vad vi säger”, har präglat den tyska vänstern i över 20 år och fortsätter att utvecklas.