Andrev Walden analyserar den populära och klichéartade bilden av människor som smeker vete i fält, ofta använd för att symbolisera harmoni med naturen. Han ifrågasätter denna bild genom att referera till Yuval Noah Hararis tes från boken "Sapiens", som menar att det var vetet som domesticerade människan, inte tvärtom, vilket ledde till ett hårdare och mindre hälsosamt liv för tidiga människor. Walden argumenterar att den till synes idylliska bilden av vetesmekande istället kan tolkas som en symbol för människans underkastelse under vetet, dess 'herre'. Artikeln belyser vetets evolutionära framgång som art och dess fortsatta dominans i människans kost, särskilt under Pandemin. Författaren uppmanar läsaren att se den ironiska humorn i att ett motiv som ska förmedla lugn i själva verket skildrar människans tjänande av vetet.