Artikeln kritiserar offentliga sektorns teknikupphandlingar, vilka ofta misslyckas och snarare liknar arbetsmarknadsåtgärder för ingenjörer än lösningar för användarna. Exempel som Journalsystemet Millennium och Skolplattformen lyfts fram som kostsamma haverier som orsakat skada och ineffektivitet, där användarnas behov ignorerats. Författaren menar att digitaliseringen drivs av en marknadslogik och kapitalets behov av profit, snarare än att lösa problem för medborgare eller anställda inom vård, skola och omsorg. Problemet förankras i en ekonomisk struktur där privata företag kan göra vinst på tekniska lösningar, vilket leder till att tekniken blir ett självändamål och att människor tvingas anpassa sig till undermåliga system. Istället för att anställa mer personal inom välfärdssektorn, prioriteras tekniska lösningar som ofta skapar merarbete och problem för de anställda.