Artikeln ifrågasätter metaforen "krig" för Coronakrisen och lyfter fram underbetald vårdpersonal och timvikarier som de verkliga hjältarna, i kontrast till traditionella krigshjältar. Krisen blottlägger djupa brister i samhällets gemensamma funktioner som äldreomsorg, vård och trygghetssystem, vilka har utarmats och konkurrensutsatts. Den ekonomiska och sociala bördan av krisen fördelas ojämnt, där LO-medlemmar, Gigarbetare och de med osäkra anställningar drabbas hårdast, vilket tydliggör Klasskillnader. Krisen har lett till att idéer som Medborgarlön och höjda Förmögenhetsskatter, tidigare betraktade som vänsteridéer, nu diskuteras i etablerade medier som Financial Times, vilket indikerar ett potentiellt skifte i synen på det Sociala kontraktet.