Artikeln kritiserar den omfattande ledarskapsindustrin och dess fokus på enskilda chefer, som ofta förstärker en olycklig ledarcentrism. Forskning visar att chefers självbilder och de högtflygande idealen sällan överensstämmer med verkligheten, där många chefer ägnar mer tid åt administration än faktiskt ledarskap. Författaren menar att organisationer lägger miljarder på ledarskapsförbättring som sällan leder till önskade resultat, och att det är ovanligt att hitta riktigt lyckade chefer i djupare studier. Istället för att satsa på ledarskapsutbildningar föreslås att resurser läggs på kritisk genomlysning, ärlig feedback från chefer och medarbetare, samt att mobilisera medarbetare som medskapare och delansvariga.