Artikeln uttrycker en stark motvilja mot Taylorismen och förespråkar en återgång till ett mer integrerat sätt att leva, där gränserna mellan arbete och fritid suddas ut. Den kritiserar Taylorismens bestående påverkan, exemplifierat av en debattartikel av Eva Nordmark, som ses som kortsiktig och en längtan tillbaka till stämpelklockan. Författaren uppmanar till att reflektera över livet före industrialismen, då identiteten inte var uppdelad i strikta kategorier som arbetstid och fritid, med exempel som bönder, läkare och värdshusägare. Genom personliga anekdoter, inklusive en tandläkares öppenhet och författarens egen erfarenhet på Trelleborgs Gummifabrik, illustreras fördelarna med att integrera arbete i livet och finna glädje i uppgifter. Artikeln avslutar med en uppmaning att göra upp med Taylors läror och återigen bli "100% människa", anpassat till dagens samhälle.