Artikeln introducerar begreppet "horror limitis" för att beskriva arkitekters fobi för tomtgränser och dess historiska påverkan på stadsbyggandet. Exempel från Strandvägen och Gärdet i Stockholm visar hur arkitekter försökt kamouflera fastighetsgränser, men att dessa med tiden blivit synliga och bidragit till en levande, sammansatt stadsmiljö. I Skärholmen rationaliserades tomtgränserna bort, vilket ledde till en mer enhetlig men också en "dödare" stadsmiljö jämfört med Gärdet. Giambattista Nollis karta över Rom lyfts fram som ett exempel på hur arkitekter föredrar att visualisera städer utan att redovisa fastighetsindelningar. Senare områden som Skarpnäck representerar en reaktion mot enhetligheten, men behåller stora fastighetsstorlekar, vilket indikerar en fortsatt aversion mot finmaskiga gränsnät.