Artikelförfattaren utvecklade en NES-Emulator för att djupdyka i konsolens hårdvara och dela med sig av tekniska insikter om dess komponenter. NES använde en MOS 6502 CPU med begränsade register och speciella adresseringslägen, samt en specialbyggd PPU för video som hanterade bakgrunder och Sprites med specifika begränsningar. MinNEShanteringen var komplex med begränsat RAM, speglade adresser och användning av "Mappers" i spelkassetter för att utöka det adresserbara minnesutrymmet. APU:n stödde flera ljudkanaler, inklusive fyrkantsvåg, triangelvåg, brus och en delta-modulationskanal för samplingar. Emulering av NES kräver en detaljerad förståelse för dess CPU, PPU, APU och de många olika cartridge-mapparna, vilket belyser den ingenjörskonst som krävdes för att utveckla spel med begränsad hårdvara.