Artikeln menar att "Impostor syndrome" är vanligt förekommande och att de flesta, särskilt de som utför viktigt arbete, kan betraktas som "impostors". Det är osannolikt att någon är den absolut bäst kvalificerade för sin position, och framgång beror ofta på en kombination av ansträngning och tur. Att acceptera att man är en "impostor" är en universell upplevelse och inte något unikt. Att släppa narrativet om att vara en "impostor" är en praktisk strategi för att fokusera på att utföra sitt arbete effektivt och övervinna inre motstånd. Tid som läggs på att oroa sig för sin status som "impostor" är bortkastad tid som istället kan användas för att utföra meningsfullt arbete.