Artikeln granskar den revisionistiska historiesynen som menar att vit överhöghet och slaveri var centrala för den amerikanska kapitalismens ekonomiska utveckling, vilket utmanar idén om att Söderns ekonomi var separat från sann kapitalism. Historiker som Eric Williams och Walter Johnson hävdar att amerikanska plantager, med sina brutala arbetsmetoder, var integrerade i den industriella kapitalismen och levererade råvaror till brittiska textilfabriker. Walter Johnsons bok, "The Broken Heart of America," använder St. Louis som en fallstudie för att belysa "rasistisk kapitalism," och visar hur rasism fungerade som en ekonomisk motor och upprätthöll exploatering bortom formellt slaveri. Johnsons arbete omvärderar historiska figurer som Thomas Jefferson, Lewis och Clark, Andrew Jackson, John C. Frémont, Ulysses S. Grant och Abraham Lincoln, och framställer dem som medskyldiga till eller arkitekter av vit-suprematistiska och imperialistiska policyer. Den "nya slaverihistorien" väcker debatt om huruvida slaveriets avskaffande var en verklig brytpunkt eller bara en omstrukturering av ett förtryckande system, och dess implikationer för att förstå USA:s nationella narrativ.