Artikeln spårar det historiska skiftet från tron på "gudomlig rätt" och "naturlig ordning" som grund för ojämlikhet till upplysningens värderingar som betonar rationell samhällsdesign för det största goda och mänsklig jämlikhet. Antika tänkare som Aristoteles rättfärdigade slaveri och social hierarki som nödvändigt för filosofi och en fritidsöverklass, en syn som utmanades av framsteg inom automatisering. Även på 1800-talet erkände figurer som Abraham Lincoln initialt rasojämlikhet men förespråkade senare universella naturliga rättigheter, som formulerades av Thomas Jefferson i USA:s självständighetsförklaring. Självständighetsförklaringens påstående om inneboende och oförytterliga rättigheter (liv, frihet, strävan efter lycka) utmanade grundläggande befintliga samhällsstrukturer, särskilt slaveriet. Artikeln berör även de tidiga amerikanska debatterna om styrelseskick, där figurer som James Madison föredrog republiker framför rena demokratier, och Alexander Hamilton till och med ansåg en konstitutionell monarki överlägsen.