Artikeln behandlar Marguerite Duras sista tid i livet, hennes dagbok "Det är allt" och den reviderade svenska utgåvan som återger hennes tankar och samtal med Yann Andrea Steiner. Boken mötte kritik vid sin första utgivning, delvis på grund av dess råa innehåll, Duras's upplevda narcissism och den tidens bristande acceptans för en sådan extrem författarroll, särskilt från en kvinna. Kristoffer Leandoer beskriver Duras's dagbok som ett "portalverk" för senare litteratur, där författaren nästan utplånas av sitt skrivande, jämförbart med Knausgård. Författaren Elsa Westerstad reflekterar över Duras's radikala författarroll och erkänner sin egen könsdiskriminering genom att beundra Duras för hennes förmåga att göra det privata till en politisk ståndpunkt.