Artikeln porträtterar poeten Bruno K. Öijer, hans liv, karriär och personlighet, med fokus på hans nya diktsamling och hans unika ställning i svensk litteratur. Öijer beskrivs som en folklig outsider, känd för sin bullriga humor och sitt motstånd mot etablissemanget, vilket exemplifieras av hans vägran att medverka i en moderat talmans antologi. Texten berör Öijers barndom i Linköping, präglad av arbetarklassförhållanden, faderns självmord och en stark identifikation med dem som kämpar mot övermakten. Hans författarskap, som sträcker sig över femtio år, präglas av självbiografiska dikter och en förmåga att skapa sin egen verklighet, vilket han anser vara nyckeln till sitt verk. Artikeln avslutas med en beskrivning av Öijers soldattorp, hans trädgårdsarbete och hans fortsatta engagemang i litteraturen, samt en anekdot om hans vänskap med litteraturprofessorn Anders Cullhed.