Artikeln beskriver författarens upplevelse av en Nitzer Ebb-konsert 1989 som ett Antifascistiskt uppvaknande, där bandets agerande mot nazistiSka provokatörer var avgörande. Den spårar electronic bodymusics rötter från Punk- och Industrimusik, med fokus på dess fysiSka, dansanta karaktär och användning av Minimalistiska basgångar och skanderade fraser. Artikeln belyser hur bodymusikband som DAF, Nitzer Ebb och Laibach medvetet använde Socialistisk ikonografi och Arbetarestetik, samt en ironisk "Överidentifiering" med totalitära former, för att kritisera maktstrukturer och förmedla AntifascistiSka budskap. Den diskuterar musikscenens politisering mot rasism, särskilt genom initiativ som Rock Against Racism, som svar på Nynazismens framväxt på 70- och 80-talet.