Artikeln reflekterar över författarens valdilemma, där missnöje med Socialdemokraterna möter motvilja mot den borgerliga blocken, särskilt Kristdemokraternas värderingar. Författaren lyfter fram Fredrik Reinfeldts upplevda äkthet och vilja, men finner Kristdemokraternas ståndpunkter i frågor som blasfemilagar, familjebildning och abort outhärdliga. Kritik riktas mot det svenska valsystemet och demokratins utformning, med förslag om reformer som tillåter väljare att påverka regeringssamverkan och granska statsråd före tillträde. En personlig aversion mot föreningslivets procedurer och mötesteknik uttrycks, vilket författaren menar gör henne existentiellt ensam i den svenska demokratin. Artikeln avslutas med att författaren fortfarande är osäker på vilket parti hon ska rösta på, och nämner Fi som en möjlig tanke.