Artikeln kritiserar uppfattningen att låg statistisk förklaringsgrad för miljöfaktorer innebär att de är oväsentliga för brottslighet. Genom ett exempel illustreras hur brott ofta uppstår genom en interaktion mellan individuell brottsbenägenhet och en specifik miljö. Även om miljöfaktorer ensamma statistiskt förklarar lite, kan åtgärder mot miljön helt eliminera brottslighet om miljön är en nödvändig utlösande faktor. Enbart att fokusera på individuella brottsbenägenheter kan vara ineffektivt och etiskt problematiskt, då många med sådan benägenhet aldrig begår brott utan rätt miljö. Slutsatsen är att statistisk dekomponering inte förutsäger effekten av åtgärder; istället måste åtgärderna själva undersökas.