Syrien besitter ett modernt och kraftfullt luftvärn, inklusive system som S-300, Buk-M och Pantsir-S1, vilket gör ett militärt ingripande från NATO extremt svårt och riskfyllt. Till skillnad från insatsen i Libyen skulle en flygkampanj mot Syrien kräva NATO:s samlade offensiva förmåga (undantaget USA) och enorma mängder ammunition, vilket dagens NATO inte har. Syriens försvar förstärks ytterligare av ett flygvapen med MiG-29 och avancerade ryska sjömålsrobotar (P-800 Oniks/Yakhont), vilket ökar komplexiteten och kostnaden för en attack. Artikeln bedömer att en militär intervention skulle leda till betydande NATO-förluster och ta månader att nedkämpa luftvärnet, vilket gör en storskalig operation orealistisk av humanitära skäl. Syriens starka försvar, delvis motiverat av Israels kärnvapen, ger landet suveränitet och skyddar det mot angrepp, vilket gör att endast en fullskalig markinvasion skulle kunna vara effektiv, men en sådan anses osannolik.