Artikeln analyserar den snabba "cancel-kulturen" kring Hamid Zafar och Paolo Roberto, som båda snabbt fördömdes offentligt för kontroversiella uttalanden och handlingar. Författaren reflekterar över paradoxen att finna "cancel-kultur" problematisk men samtidigt förståelig och rimlig, samt ifrågasätter vem som skulle kunna försvara de drabbade. En parallell dras mellan att ogilla parkeringsvakter och att sympatisera med personer som Roberto och Zafar, vilket belyser en hyperpolariserad samhällsdebatt. Artikeln kritiserar Elias Nilssons åsikt att Internet minskar effekten av "cancellation", och argumenterar att traditionella plattformar som ICA fortfarande är avgörande för försäljning och räckvidd.