Artikeln beskriver fordismen, en kapitalistisk modell fram till slutet av 60-talet, kännetecknad av massproduktion, masskonsumtion och en stor statlig roll för att upprätthålla tillväxt och välfärd. Övergången till postfordism i början av 70-talet drevs av arbetarklassens och andra sociala gruppers motstånd mot det gamla systemet, vilket tvingade kapitalet att anpassa sig. postfordismen kännetecknas av flexibel arbetskraft, tillfälliga anställningar, en mer repressiv stat, och att identiteten inte längre är lika knuten till arbetsplatsen. Produktionen blir mer utspridd och sårbar för punktstrejker, vilket skapar nya möjligheter för klasskamp som måste ta sig mer spridda och mångfacetterade former. Jan Sjunnesson menar att den postfordistiska kapitalismen, med sin betoning på kunskap och kommunikation, kan öka förutsättningarna för kommunism.