Artikeln kritiserar Tidöregeringens förslag till kulturkanon, presenterad av Lars Trägårdh, och menar att den mött omfattande intellektuell civil olydnad från remissinstanserna. Flera instanser, inklusive Karlstads universitet och Nobelstiftelsen, ifrågasätter grundläggande aspekter av kanonen, såsom kulturbegreppet och faktafel, samt varnar för politisk styrning och hot mot principen om armlängds avstånd. Författaren kritiserar Lars Trägårdhs historiska analys, särskilt hans försök att koppla nationalism till demokrati och hans förklaring av samhällsproblem med progressiva idéer som modernism och mångkulturalism. Det lyfts fram att kulturinstitutioner och folkbildningsorganisationer, som Tidöregeringen satt på svaltkur, ironiskt nog förväntas göra kulturkanonen levande. Trägårdh beskrivs som en "reaktionär revisionist" som i Tidöregeringens tjänst ignorerar materiella förklaringar till samhällssplittring till förmån för en nationalromantisk historiesyn.