Artikeln kritiserar banker för att underlätta penningtvätt för oligarker och korrupta regimer, med exempel som Nordea och Swedbank i Baltikum, där stora summor från oklara källor accepterades trots bristande transparens. Rysslands invasion av Ukraina har belyst den globala finansbranschens medverkan, då EU och USA snabbt kunde identifiera och frysa tillgångar kopplade till Vladimir Putins oligarker, vilket indikerar att bankerna länge känt till det "smutsiga kapitalet". Författaren menar att bankernas påstådda svårigheter att skydda sig mot "skummisar" är en ursäkt; den verkliga drivkraften är lönsamhet, vilket exemplifieras av Credit Suisses försök att dölja dokument efter sanktionerna. Artikeln avslutar med en uppmaning till svenska bankirer, advokater och PR-konsulter som hanterat pengar från tvivelaktiga källor, att deras inblandning kommer att avslöjas, och att "pengar luktar" när de är illegala.