Det rasbiologiska institutet i Uppsala etablerades genom ett tvärpolitiskt riksdagsbeslut 1922, med stöd från både Socialdemokraterna och Högern, vilket motsäger moderna anklagelser om att det enbart var ett socialdemokratiskt initiativ. Institutets förste chef, Herman Lundborg, propagerade för en "ren nordisk typ" baserad på bristfällig forskning, vilket motbevisades av hans egna data och kritiserades skarpt av samtida forskare som Franz Boas och journalister som Torsten Fogelqvist. Trots tidigt stöd från kända svenskar, minskade institutets anseende snabbt, delvis på grund av Lundborgs ovetenskapliga metoder och uttalanden som förlöjligades offentligt. Socialdemokraterna spelade en avgörande roll i institutets omorientering och avveckling; Arthur Engberg ville lägga ner det, och under Gunnar Dahlbergs ledning ändrades fokus från rasbiologi till genetik. Artikeln betonar att Socialdemokraterna var drivande i att avveckla institutet, först i praktiken 1936 och sedan till namnet 1958, i kontrast till moderna anklagelser om ett "brunt arv".