Henry James svarar med ett tröstande brev till sin vän Grace Norton, som lider av depression efter en familjeförlust. James, som själv nyligen förlorat sina föräldrar, ger råd om att anta en stoisk hållning och att inte låta sig överväldigas av allmän mänsklig misär. Han betonar livets inneboende värde och att medvetenheten, trots att den ibland upplevs som smärtsam, är en kraft som håller oss kvar. Brevet uppmanar Grace att fokusera på sin egen styrka och att inte "smälta in i universum", utan att förbli fast och solid. James försäkrar henne att mörkret är tillfälligt och att livet, nya möjligheter och goda relationer kommer att bestå.