Historikern Henrik Arnstad argumenterar för att Sverigedemokraterna (SD) är ett fascistiskt parti och menar att det är dags att korrekt benämna dem i det offentliga samtalet, trots att termen uppfattas som ett skällsord. Artikeln beskriver fascismens kärna som en folklig ultranationalism med syfte att rädda nationen från förfall genom en nationell återfödelse, där SD:s fokus ligger på att rensa bort islam, liknande Hitlers syn på judar. Den introducerar begreppet "neofascism", en modern form som utvecklades av Nouvelle Droite efter 1968, vilken undviker traditionella fascistiska symboler och öppet våld men strävar efter ett etniskt homogent samhälle och ett "organiskt samhälle" framför liberal demokrati. Arnstad uppmanar traditionella partier att aldrig samarbeta med SD, undvika att köpa SD:s problemformuleringar och att våga använda den korrekta terminologin "fascism" för att hantera den nya fascistiska eran. Artikeln varnar för att underskatta fascismen, som historiskt alltid har underskattats, och betonar vikten av att se den "svartbruna ideologin" rakt i ansiktet för att dra nytta av historiska erfarenheter.