Alfred Nobels Testamente, som avsatte merparten av hans Förmögenhet till Nobelprisen, skapade omedelbart stor uppståndelse och irritation bland släktingar och allmänhet. Nyheten om prisets storlek och dess internationella karaktär möttes av både lovord och skarp kritik, särskilt från Hjalmar Branting och Göteborgs Aftonblad, som ifrågasatte valet av prisutdelare och beslutet att ge Fredspriset till Norska Stortinget. Den juridiska processen för att verkställa Testamentet var komplex, med utmaningar kring Nobels juridiska hemvist och risken att fransk lag skulle ogiltigförklara det, vilket krävde snabba åtgärder av testamentsexekutorerna Ragnar Sohlman och Gustaf Nordling i Paris. Emanuel Nobel, trots initialt motstånd mot att överklaga, utsattes för påtryckningar från svenska släktingar och oroade sig för konsekvenserna för det Ryska oljebolaget, vilket ledde till en överenskommelse med Sohlman om att undvika forcerad Aktieförsäljning.