Ella Fitzgerald omformade den amerikanska sångboken och revolutionerade musikalisk framförande med sin Improvisationsförmåga och Scat-teknik, vilket gjorde henne till ett "musiklaboratorium". Trots hennes genialitet mötte Fitzgerald kritik, särskilt gällande hennes utseende och uppfattade brist på "djup" i hennes tolkningar, vilket belyses i Judith Ticks biografi. Hennes tidiga karriär formades av samarbetet med Chick Webb, där hon utvecklade sin unika röst och blev en stjärna, bland annat genom att improvisera med sin röst i jam sessions. Managern Norman Granz spelade en avgörande roll i att höja Fitzgeralds status, förbättra hennes betalning och positionera henne som en "högkonst"-artist för en bredare, mer välbärgad publik, bland annat genom att ändra marknadsföringen av hennes album. Artikeln belyser Fitzgeralds bakgrund, hennes kamp mot fördomar och hur hon, med Granz hjälp, bröt igenom barriärer inom musikindustrin och samhället, och även hennes kopplingar till New Deal-kulturen och politiska rörelser.